Många utvecklingsländer sinar snabbt på sina naturtillgångar. Det som försvinner fortast är oftast vegetationen. Träd och buskar har svårt att hinna växa gentemot vad som brukas. Många utvecklingsländer skövlas p.g.a. sina eftertraktade träslag, då främst till industriländerna som använder dessa till allt möjligt för att förgylla tillvaron. Mark skövlas för att göra plats för turistindustrin som har en stor inverkan på miljön.

Paralellt med dessa skövlingar så finns det en annan aspekt som gör att träd och vegetation snabbt försvinner. På traditionellt sätt så tillagar man mat bl.a. med att elda ved för att värma upp grytor och koka vatten. Dessa eldstäder är vanligtvis endast öppna eldar med några stenar runt. Veden brinner upp väldigt fort och man får hela tiden underhålla dessa eldar med ny ved. I många områden finns inte kraftig vegetation, vilket gör att man använder det som finns. Småbuskar och sly blir eldningsved och de håller inte länge alls. På senare år har man börjat med att skapa odlingar för nytillväxt av träd och buskar. Men det räcker inte bara med det. Man måste hitta lösningar på att få ut så mycket energi av den värme som eldarna producerar som det är möjligt.

I Afrika och Indien har man på flertalet platser lyckats att utbilda byar på hur man tillverkar en enkel ugn som tar tillvara på detta och använder minimalt med eldningsved. Man har till och med börjat använda sig av solen som energikälla för att bl.a. koka vatten.

En enkel vedspis som inte kostar något alls att tillverka annat än en del arbete är lerugnen. Denna tillverkas lätt av material från termiternas stackar, sand, vatten och tegelstenar eller andra stenar. Det som är fördelen med denna gentemot den traditionella elden är att den kräver bara en tredjedel av den ved en traditionell eld kräver och värmer upp en gryta dubbelt så fort. Efter att ha presenterat detta och utbildat i hur man gör en i ett stort antal byar så märktes en effekt av det på en gång. Men det finns ett stort problem som fortfarande måste lösas. Mentaliteten hos många stammar och folk i många av dessa länder. Tyvärr så fungerade detta i bara några månader. Efter att åter ha besökt de platser där dessa upprättades har man fallit tillbaka till det gamla. Man vet hur man skall göra en spis, man vet vilket material man skall använda och alla vet att det inte kostar något. Ändå är det mycket svårt att få detta att fungera. Oftast är det männen som styr och de vill inte arbeta mer än nödvändigt. Att samla in ved och skicka ut barnen att plocka ved är mycket enklare, för att dessa ugnar måste även underhållas. De spricker efter ett tag och behöver lappas i med ny massa av sand, termitstacks material och vatten. Denna måste blandas till och sedan skall sprickor fyllas i. Genvägen från detta är traditionellt eldande. Hur man skall kunna lösa detta lilla problem för att få det att fungera helt ut är en fråga vi vridit och vänt på otaliga gånger. Det spelar ingen roll hur ambitiösa folk är i början, så faller de tillbaka i alla fall senare. Det står nu ett stort antal spisar tillverkade som ingen använder för att man orkar inte underhålla dem. Vi har på ett väldigt enkelt sätt visat hur snabbt det går att laga en spricka, oftast under 10 minuter, och så är den som ny igen. Men sedan har vi ett stort antal spisar som det inte är något fel på, och gissa, de används inte.

Detta är en av de frågor som vi lägger ner mycket tid på att lösa. Och den enda lösningen vi kommit fram till hitintills, är att lära ut detta i skolorna så att de äldre barnen kan detta och kan det med sig hem och senare i livet, när de får egen familj och eget hem. Det är ett långsiktigt projekt i nuläget.

En annan metod som vi också arbetat mycket med är att koka vatten utan eld. Med en paraplyliknande eller öppen halvbox, det vill säga med botten och två väggar klädda med blank folie eller annat blankt material få vatten att koka mycket snabbare än över eld. Genom att låta solen reflektera på grytan och den värme som alstras runt från foliet gör att man värmer upp vatten dubbelt så snabbt. Problemet med att få detta att fungera är att det ser väldigt tekniskt ut och de som kokar vatten är kvinnor, så de föredrar öppen eld som de är vana vid. Här måste man även använda sig av mer material som inte finns att tillgå i naturen, vilket blir ett problem för att få det att lyckas helt ut.

Utan att nämna några grupper eller organisationer kan jag med säkerhet säga att få har lyckats med detta. Många rapporter finns om lyckade projekt med denna typ av spisar och solkokare. Jag har själv kontrollerat en del av dessa områden där man säger i rapporter att man haft lyckade resultat, men liksom de ställen vi har gjort detta, så ser det lika dant ut på deras lyckade ställen.

Text och Foto Jan Yfver